Det är mest konkreta saker jag måste få gjort. Saker jag kan se på alla mina listor och tänka: jag vet precis hur jag gör det här. Men jag hör något viska i mig att det ska ju inte lämnas in imorgon. Vilket är nog det mest korkade jag kan leva efter just nu. Allt ska in samtidigt. Det kommer bli totalkaos. Men istället för att sätta igång så skriver jag listor på alla tomma papper jag har i min väska, bland böcker, i kalendern. 
     Det är onsdag, och det regnade lite förut, men min blåa kappa är helt torr. Jag har ätit upp min banan, skalet ligger på bordet bredvid kaffet som ännu är varmt i pappersmuggen. Min chef går förbi mig och säger att jag kan komma in för det där mötet som börjar om åtta minuter om jag vill, men jag stammar fram att jag ska bara skriva klart först. Kanske den elfte listan. Och så dricker jag mitt varma kaffe. 
     Min kalender är inte helt full av bläck, men jag ser ändå allting jag måste göra bland alla tomma datum. Fast, bland alla dessa tomma datum och ord jag måste tvinga fram, är jag ändå något så sjukt pepp. Och även bland all stress som ligger och lurar och suger ur litelite livslust, så är det mesta ändå riktigt riktigt bra. 
 
Just nu: Bremer/McCoy
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0