kunstquartier bethanien

 
Så såg det ut när vi ställde ut bilder i Kunstquartier Bethanien 24-26e juli i år. Himla fint utrymme. Två utställningar tillsammans, jag var med i båda. Höll ett tal på öppningen och blev röd och skakig som jag alltid blir, men det var kul, för jag menade allt jag sa. 
 
I ena utställningen skrev jag ut Madeleine på A1, bl.a. denna: 
 
 

 
Förra söndagen åkte vi ut till stranden med Gabi, och Cornelia surfade. Jag frös mest för första gången sen jag kom hit, och tittade på. Imorgon ska vi dit igen och jag testar nog jag med denna gång. 
 
Verkar även som att vi får flytta nästa vecka från vår lilla takvåning. Ser så fram emot nästa lägenhet. 
 
 
 

09.08.15 /2

 

09.08.15

 

Jag står i fönstret med bara lakan runt mig. Lakanet är beige med blåa blommor på, lite gula är de nog också. Det regnar in på mina axlar. Jag stänger inte fönstret. Mellan hustak och fasader ser jag vågorna som brukar vara helt stilla, och jag hör dem. Och de skvalpar runt och jag vill egentligen ner och ut till regnet, ännu mer ut, men orkar inte klä på mig riktigt än.
     Det blir inte mycket mer höst än så här. Jag saknar lite att värma näsan i halsduken, komma hem och faktiskt behöva värma mig. Jag är alltid varm här istället. Och igår var vi ute och jag hade endast en cardigan på mig. Det duggade på vägen hem från Bairro Alto till Alfama, jag undvek alla skydd och luggen klibbades vid min panna. Det har börjat regna mer ute nu. Här sörjer de när det regnar i två dagar, jag blir bara bubblig i magen. Jag måste ut igen. Stannar istället i sängen och lyssnar på Bill Evans och Darn That Dream. Hela skivan är som en dröm (lyssna). Rätt så fantastisk.

 

 
Idag fyller mamma 50 år. Jag vill så gärna vara där med henne, men det är jag inte. Istället ska vi nog beställa hem pizza sen, och så får vi skåla för henne. Om bara exakt två månader är hon och pappa och några av mina syskon här, det blir en jul i Lissabon. Och det känns rätt så bra att det bara är två månader kvar. 

Vi bor på högsta våningen på en gata i Alfama. Tog oss hit igår kväll, skålade i vin i fönstret med havet någon backe ner från oss. Trappuppgången är som ett dockhus, trång men mysig. Förstår inte hur någon har lyckats bära upp alla möbler som finns här. Vi bor här i cirka en månad kanske, sen när lägenheten under oss är klar flyttar vi ner dit. En något större lägenhet med både terass och balkong. Och badkar och gasspis. Han som äger lägenheterna heter Victor, han bjöd oss på lunch nästa vecka. Vi är de enda som bor här. 
 
Första skolveckan är klar. Jag åker buss dit, tar cirka 20 minuter med gångväg också. Skolan har ingen cafeteria, men en McDonalds precis utanför. Tveksam om jag någon gång går dit. Det mesta verkar väl intressant, men det bubblar inte riktigt i magen än. Kanske kommer nu när vi äntligen har ett hem. 
     I onsdags var vi på middag hos Miguel. Det är så svårt att beskriva honom, han är bara bra. Vi träffade honom för första gången i söndags, vinade i hans vardagsrum och lyssnade sedan på jazz i en park. Och i onsdags bjöd han oss över på middag med honom och kanske tio andra, alla vid det stora bordet. Alla från någon annanstans, många som föll för Lissabon och blev kvar. De kallar det The Lisbon Effect. En dag ska jag och Cornelia laga svensk mat till dem, jag har fortfarande inte kommit på en kul vegetarisk rätt än. Men sen kladdkaka, såklart. 
     Och det är helg, återigen. Imorgon ska vi till tjuvmarknaden som är nästan runt hörnet. På söndag är det val i Portugal, och sen är det måndag igen. Vardagen smyger sig in, jag har inget emot det.  

RSS 2.0