Buch

 
De senaste veckorna har jag varit vilse i skolarbete, har hittat mig igen, ställt ut bilder, druckit vin och nu sitter jag í Kópavogur på Island. Åkte hit igår, ska vara här till september. Jobba, sortera mormors lägenhet och cykla runt. 
 
För evighetsmånga söndagar sedan åkte jag och Ida till Buch. Tog s-bahn till en slutstation och cyklade ännu längre bort. Hon skulle hitta en plats för en planerad fotografering, jag hängde mest med. Vi gick på kalas hos Viktor efteråt, och tänkte inte så mycket på skolarbete just då. 
 
 

 

 
Jag gör något sånt här. Fast ändå inte riktigt. Har cirka fem listor med allting jag måste göra på olika ställen i mitt rum. Små anteckningar, måste komma ihåg att posta något också. 
 
 
Jag gör något sånt här också. Fast ändå inte riktigt. Vi ska ställa ut nästa vecka, två utställningar i samma rum och jag är med i båda. Och jag har så många bilder på Madeleine. Fast nu ska allting lämnas in, och jag gör mitt bästa för att inte prokrastinera, men jag gör det ändå. En timme. Två timmar kanske. 
 
 
Gör något sånt här också. Fast ändå inte riktigt det heller. 
 

 
Jag har så många bilder, men så lite tid. I helgen tog jag och Madeleine ledigt, från tankar om skolan. Vi hade inte tid egentligen, men vi behövde det, och ute var det 36 grader. I söndags åkte vi till Krumme  Lanke och tog ett dopp, låg på rygg och såg träden ovanför oss. På kvällen låg vi i hennes säng med alla ljus släckta. Sen small dörren igen, vinden bröt sig in. Och stormen började. Det blixtrade till flera gånger på 10 sekunder, golvet vid fönstret blev helt blött. Vi lyssnade på åskan. Sen fick vi en idé och började fota. 
 

Jag cyklar under träden på väg hem, i flimret mellan skugga och sol. Jag gråter inte. Men det är något som faller ner från trädet i mitt öga, och det känns som en tår. Fast jag gråter självklart inte nu. Något annat faller ner från ett annat träd, och river huden precis bredvid ögat. Fast det blir nog inget sår. 
     I Tempelhof cyklar jag bredvid ett bi. Det svävar på min högra sida, byter till min vänstra, och svävar bort. 
 
Jag vaknar i en pöl av sol i min säng. Den är alltid där, och ligger jag länge nog så får jag fler fräknar i ansiktet. Jag brukar se dem i badrumsspegeln. 
 
En man på inlines åker förbi med techno spelandes från ryggsäcken. 
     Jag skulle kunna lägga mig ner här. 
 
Min mamma sa i förrgår att jag har så mycket fågelkvitter hos mig, det hörde hon genom skype. Jag märkte det inte först. Har blivit så van. 
     En man cyklar förbi och snyter sig. 
     Vinden vädrar min kjol. 
     Kanske 900 meter bort åker ett tåg förbi. 
 
Jag skulle verkligen kunna lägga mig här. 

RSS 2.0