klk.2

 

klk.1

 

 
Första veckan, på en onsdag, åkte vi bort från Reykjavík. Jag blev upphämtad av min syster efter jobbet. 
 
 
Mamma fyller 50 i oktober, så vi barnen gav henne fallskärmshoppning. Sara bestämde sig för att hoppa med henne också, hennes andra gång. 
 
 
 
 

Jag har varit på Island i två veckor idag. 
 
 
Jag landade någongång på eftermiddagen. Vi bjöds på middag hos moster med soppa, och efteråt promenerade jag och min kusin, Silva, ner till stan och hem till henne. Jag var lätt bakfull, lätt trött, och vi låg i hennes säng och gjorde inte mycket alls. 
 
 
Jag sov hos henne någon natt och vi dansade fulla på Húrra. Hon bor i ett blått hus på en bakgård, vi traskade dit runt fem på natten med chips och dipp. 
 
 
Första lördagen åkte vi till Skálholt, vi skulle gå på barockkonsert i en kyrka. Två timmar med någon paus emellan och fika i bilen. Det blåste fruktansvärt, jag fick hålla hårt i min kjol när jag gick. 
 
 
Annars jobbar jag mest. Jag känner ständigt av mina ben, jag står upp större delen av dagen. De är som klumpar under min överkropp. Jag börjar jobba klockan nio på morgonen, och varje morgon går jag i 50 minuter till jobbet med någon sommarpratare i öronen. Jag har fått låna en cykel, för egentligen tänkte jag cykla dit, men det är något så skönt med att bara gå. Och att äntligen ha så lite stress runt mig att jag faktiskt kan fokusera på en sommarpratare för en gångs skull. 
 
     På väg till jobbet går jag först förbi en lång sträcka höghus som sitter ihop. Sen går jag en liten stig till en bro över motorvägen. Stigen fortsätter nerför en kulle där jag går förbi kaniner och gäss som går fritt. Och sen är jag i Elliðaárdalur. Där går jag längs ån upp där det lilla vattenfallet är och vidare, långt vidare, upp backar förbi träd och strömmar och blommor. Och sen är jag framme. Stämplar in mig, hämtar en skanner och truck. Hittar en lastpall och börjar lasta. Skannar, lyfter, pusslar ihop varorna på pallen. Plastar och klistrar dit en lapp dit det ska skickas. Kör i rätt load och börjar med en ny beställning. Det är väldigt enformigt, inte så mycket drama, alltid något att göra. Någon beställning att pussla ihop. Dricker en del kaffe, och äter sallad till lunch pga finns inget annat vegetariskt alternativ. Klockan fem slutar jag och går tillbaka hem, de senaste två dagarna i spöregn och väldigt mycket vind. Om jag inte jobbar längre, vilket jag nästan alltid gör. Då slutar jag sju, eller nio om jag orkar stanna så länge. Och sen finns det inte mycket mer av dagen. Jag hinner blunda, och öppna ögonen igen, och sen måste jag sova för att vakna dagen därpå och hitta en ny sommarpratare. 
 
     Det är rätt så enformigt ja. Men det är något tröstande i rutinen, av att gå hem och inte ha skolarbeten som trycker ner axlarna, nästan ända ner i jorden. Jag saknar dock såklart några fina människor.
     Imorgon är det fredag, och jag ska bara jobba till fem. Sen ska jag duscha bort jobbet och lyssna på min kusin sjunga jazz på en bar någonstans i Reykjavík. 

ida marie

 

 

RSS 2.0